Erik XIV (1560-1568). Upphovsman till Sveriges riksregalier.

Kunglig medalj av Axel Wallenberg över konung Erik XIV, porträtterande hans nytillverkade svenska riksregalier och på frånsidan hans tilltagande mentala ohälsa - sinnesförvirring.

Modellerad av Axel Wallenberg (1898-1996) 1978. Brons 40 mm. Vikt 44 gram. Mycket bra skick! [Referens: Saknas i Sveriges Kungliga Medaljer].

Åtsida: Kung Erik XIV sliten mellan personifikationer av misstänksamhet och godhet, omgiven av sin bror Johan och sin gemål Karin. Upptill "KONUNG MED SINNETS ORO". Till vänster ett fängelsegaller och "ERIK", "XIIII". Till höger två hjärtan.

Frånsida: Riksregalierna som nytillverkades till Erik XIV:s kröning (som än idag är Sveriges riksregalier). Omskrift "ERIK XIIII KRÖNTES TILL SVERIGES KONUNG . UPPSALA 1561".

ERIK XVI (1560-1568)
Erik XIV, född 13 dec 1533 på slottet Tre Kronor, död 26 feb 1577 på Örbyhus slott, kung 1560-1568, son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg, halvbror till Johan (III) och Karl (IX) samt farbror till Sigismund och Gustav II Adolf. Han gifte sig i juli 1568 med Karin Månsdotter (1550–1612).

Erik XIV var inspirerad av ett historiskt verk av Johannes Magnus som innehöll en lång rad påhittade kungar med namnet Erik accepterade detta som historisk sanning och antog det höga talet XIV (14) som sitt regentnummer för att visa vilken lång och ärorik historia Sverige hade (på den vedertagna listan över Sveriges regenter finns högst åtta tidigare erikar).

Gustav Vasa utser 1560 sin äldste son Erik till arvtagare
Erik XIV:s fader Gustav Vasa (1521-1560) införde en svensk arvmonarki och kan sägas vara den som grundade den moderna nationalstaten Sverige med ett starkt centralstyre över hela riket.

När Gustav Vasa kände slutet nalkas kallade han sommaren 1560 till ett riksmöte i Stockholm för att ta avsked. Han intog sin tron med sönerna vid sin sida Det blev kungens sista offentliga framträdande.

Kungens testamente upp, i vilket han överlämnade Sveriges krona till äldste sonen Erik (XIV) och gav Eriks yngre halvbröder Johan (III) och Karl (IX) betydande hertigdömen. Sverige blev i själva verket delat mellan flera furstar. Gustav hade dock inte glömt Folkungaättens tidigare brödrastrider, och förmanade sönerna enträget att "såsom käre bröder varannan älska och endräktige bliva". Testamentet godkändes och stadfästes av ständerna. Gustav Vasa avled 64 år gammal 29 sept 1560.

Kröningen och de svenska riksregalierna
Erik XIV kröntes 29 juni 1561 i Uppsala domkyrka. För första gången skulle arvriket som Eriks far Gustav Vasa inrättat manifesteras i en ceremoni (som blev stilbildande för kröningarna i Sverige fram till slutet av 1800-talet). Helt nya kröningsregalier tillverkades:

Kronan tillverkades i Stockholm av flamländaren Cornelis ver Weider (Eriks guldsmed sedan 1559). Med inspiration från England införde Erik den slutna kronan som ersatte de öppna kronorna som var vanliga under medeltiden.

En spira, ett äpple och en nyckel tillverkades också. Spiran representerade den dömande makten, att regera och döma med rättvisa. Äpplet symboliserade den territoriella makten och regentskapet över ett kristet rike och nyckeln slutligen skulle stänga ute det onda.

Tillsammans med Gustav Vasas svärd bildade dessa de nya riksregalierna. Svärdet symboliserade försvaret mot fienden, samt att beskydda det goda och bekämpa det onda.

Viktiga yttre händelser, och interna strider
Erik XIV var politiskt handlingskraftig. Hans åtta år som regent utmärktes av flera stora och viktiga yttre händelser, som förvärvet av Estland och det förödande nordiska sjuårskriget (1563-1570).

Perioden präglades också av inre strider, som brytningen med hans halvbror hertig Johan (III) som han lät hålla fängslad under flera år. Han beordrade också de s.k. Sturemorden under våren 1567, då han lät mörda flera medlemmar av ätten Sture som han trodde var fiender.

Åren som regent slet hårt på Eriks mentala hälsa och resulterade i sinnesförvirring. Hans halvbror Johan lät spärra in honom varefter han gjorde sig själv till kung Johan III. Erik hölls fången i över åtta år på olika slott runt om i Sverige och Finland, sedan tröttnade Johan III på honom och lät arsenikförgifta honom, Erik avled 26 feb 1577.

AXEL WALLENBERG (1898-1996)
Axel Gereon Wallenberg, född 22 maj 1898 i Nässjö, död 14 jan 1996 i Danderyd, var en svensk skulptör, medaljkonstnär och tecknare.

Han började utbilda sig i bokföring vid Borgarskolan i Stockholm, men övergick till konststudier, först med kvällskurser på Tekniska skolan och senare på Althins målarskola samt Edward Berggrens och Gottfrid Larssons Konstskola. Han fortsatte därefter sina skulpturstudier för Carl Milles vid Kungliga konsthögskolan 1922-1927. Därefter följde studieresor till Danmark, Tyskland, Rom och Florens 1928 samt en resa till Paris 1938. Carl Milles och Wallenberg blev nära vänner och samarbetade med varandra och delade under flera år ateljé.

Han arbetade i de flesta skulpturmaterialen. Wallenberg utförde även medaljer och minnespenningar bland annat över den svenska undsättningsexpeditionen till Spetsbergen 1928, Stockholmsutställningen 1930 och riksdagens 500-årsjubileum 1935 samt medaljer för Milles 70-årsdag och Gustav V:s 90-årsdag. Ett av Wallenbergs sista uppdrag var jubileumsmedaljen över Sverige och USAs 200-åriga vänskap nationerna emellan 1976, och några kungliga konstmedaljer 1978.