Karl XIV Johan (1818-1844), bernadottska ättens stamfader. Karlsborgs fästning.

Kunglig medalj av Christer Sjögren, porträtterande Sveriges konung Karl XIV Johan, stamfader för den nya (och nuvarande) Bernadottska kungaätten, och hans initiativ att bygga Karlsborgs fästning 1819, Sveriges reservhuvudstad i krigstid.

Graverad av skulptör, glaskonstnär Christer Sjögren (1926-2008), signerad "CS" på åtsidan. Brons 40 mm. Vikt 42 gram. Mycket bra skick! [Referens: Saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer].

Åtsida: Kung Karl XIV Johan (Bernadottska ätten).

Frånsida: Karlsborgs fästning vid Vättern, Sveriges reservhuvudstad, anlagd på Karl XIV Johans initiativ 1819.

Då Sverige förlorat Finland 1809, blev Östersjökusten mer utsatt än tidigare. Militärt bedömde man att en fiende inte skulle kunna hejdas vid kusten utan skulle efter fördröjande strider istället besegras inne i landet. Resultatet blev Karlsborgs fästning belägen på Vanäs udde i Vättern. Fästningen planerades ha rollen som Sveriges reservhuvudstad och vara säte för kungahus, regering, riksdag och guldreserv i krigstid. Planen gillades gillades av Karl XIV Johan och började byggas 1819.

KARL XIV JOHAN (1818-1844)
Karl XIV Johan, född Jean Bernadotte 26 jan 1763 i Pau, Béarn, Frankrike, död 8 mars 1844 på Stockholms slott, var kung av Sverige och Norge från 1818. Gifte sig 16 aug 1798 i Paris med Désirée Clary, sedermera svensk-norsk drottning under namnet Desideria. I sitt äktenskap ett barn, sonen Oscar (I) som skulle komma att efterträda honom på tronen vid sin död 1844.

I fransk tjänst
Jean Baptist Bernadotte var i de franska revolutionskrigen vid slutet av 1700-talet en mycket framgångsrik fältherre, och steg snabbt i graderna och utnämndes till divisionsgeneral 1794, och kom att understödja Napoleon fram till krigets slut.

Vid kejsardömets upprättande 1804 utnämndes Bernadotte som en av de första till marskalk av Frankrike och blev samma år guvernör över det under året erövrade Hannover.

I de fortsatta Napoleonkrigen trädde Bernadotte åter i tjänst som fältherre 1805-1809. Därefter skulle han just avresa till Rom för att tillträda en befattning som generalguvernör över Kyrkostaten, då förslaget om tronföljarskap i Sverige från tomma intet dök upp.

Den framtida svenske kungen var inte rojalist, utan uttryckte sig 1797: "Som republikan, både av princip och övertygelse, vill jag till min dödsstund bekämpa alla rojalister”.

Karl (XIV) Johan "kuppas" in på den svenska tronen
Kronprinfrågan var turbulent. Karl XIII hade ingen överlevande arvtagare, så han lät först adoptera släktingen Karl August (av Oldenburg), men han avled efter en kort vistelse i Sverige. Istället tvingade regeringen av politiska skäl att adoptera den danske prinsen Kristian August, som emellertid avled av slaganfall. Elaka tungor gör gällande att dessa plötsliga dödsfall inte var helt naturliga (i det senare gick det rykten om förgiftning), utan istället kunnat vara politiskt arrangerade?

Regeringen ville nu ha danske kungens svåger Fredrik Kristian till kronprins, men friherre Cail Otto Mörner lyckades "kuppa" in den franske fältmarskalken Jean Baptiste Bernadotte in i diskussionen. En fransk PR-kampanj inleddes, och när det framhävdes att Bernadotte var fyrfaldig miljonär och hade lovat att anta den protestantiska läran övervägde det slutligen till dennes fördel. Karl XIII tvingades adoptera honom. Ständerna valde Bernadotte till kronprins 21 aug 1810. Han fick namnet Karl efter sin adoptivfar, och Johan (efter Jean, som kom ifrån Johannes döparen).

Stamfader för den nya, och nuvarande, Bernadottska kungaätten
Företrädaren Karl XIII var en oengagerad konung, och sjuklig större delen av sin regentperiod 1809-1818, och fungerade bara som mariettkonung. Karl (XIV) Johan kom i princip att vara den som regerade Sverige redan från 1811.

Vid Karl XIII:s död 1818 kom Jean Baptiste Bernadotte (utan någon egen kunglig börd) att bli Sveriges konung Karl XIV Johan, och bli stamfar för den nya (och nuvarande) Bernadottska kungaätten.

Politik
Karl XIV Johan visade snabbt intresse för tanken att stärka Sverige och lyckades 1814 införliva Norge. Att försöka återerövra Finland från Ryssland, som mångs förväntade sig, såg han som för riskabelt. Skyddad av "naturliga gränser" på alla sidor skulle Sverige-Norge kunna undgå att mot sin vilja dras in i kontinentens strider. Under sin återstående tid som kronprins och kung förde han en så fredlig politik att Sverige vid hans död aldrig tidigare åtnjutit en så lång fredsperiod.

De sista åren
1843 firade den 80-åriga monarken sitt 25-årsjubileum som kung, och fick mottaga varma tacksamhetsbevis för hans regering och utveckling på olika områden; en låg statsskuld, nya samfärdsmedel i form av kanaler (Göta kanal m.fl.) och vägar, ett nyupprättat lantförsvar, starkt växande jordbruk, fördubblad industri, ett återupprättat bank- och myntväsen, minskade skatter, mångdubblade tullinkomster, folkskoleväsendets grundläggning etc.

Karl Johan drabbades av kallbrand i januari 1844, följt av hjärnblödning och slaganfall, varefter han somnade in 8 mars 1844. Han efterträdes av sin son Oskar I.

CHRISTER SJÖGREN (1926-2008)
Georg Christer Natanael Sjögren, född 25 juni 1926 i Stockholm, död 13 okt 2008, var svensk glaskonstnär, skulptör, bildhuggare, medaljkonstnär, tecknare och formgivare. Från 1953 gift med keramikern Eva Birgitta Ruth Lindbeck.

Efter avlagt gesällprov i träbildhuggaryrket 1947 studerade han skulptur vid Konstfackskolan 1948–1952 och för Stig Blomberg vid Kungliga konsthögskolans skulpturavdelning i Stockholm 1953–1958.

Så småningom specialiserade han sig på glas. Fick anställning vid Lindshammars glasbruk 1963. Mellan 1965 och 2003 var han konstnärlig ledare för bruket. Han skapade bruksglas; karaffer, flaskor, ljusstakar, askfat, vaser, men även arkitektoniskt glas för brukets ateljé.

Han utvecklade den speciella teknik att blåsa upp glaspjäsen i ett hålrum av tegelsten. När Apollo 11-astronauterna kom hem från första månresan fick de varsin Christer Sjögren-skulptur, skänkta av Lindshammar och Richard Nixon fick den första.