Valdemar Birgersson (1250-1275) kröns till Sveriges konung i Linköping år 1251.

Kunglig medalj över Valdemar Birgerssons (1250-1275) kröning i Linköping år 1251, omgiven av ärkebiskop Jarler (1236-1255) och Linköping stifts biskop Lars (1236-1258).

Modellerad av skulptör Elsie Dahlberg (1916-2005). Brons, 40 mm. 43,4 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Tronande kung Valdemar (Folkungaätten) omgiven av ärkebiskopen Jarler och Linköpings biskop Lars.

Frånsida: Biskop, hållande ett relikskrin, välsignar bondeparet och dess åkrar. Till vänster en korgosse med ett rökelsekar.

För att kunna kontrollera alla kristna själar byggde kyrkan under medeltiden upp en effektiv toppstyrd organisation med administrativa områden på olika nivåer. I Sverige kallades den minsta administrativa enheten för socken. Flera socknar bildade tillsammans ett stift (som styrdes av en biskop). Från och med 1200-talet fanns det sju stift inom det svenska riket. Dessa utgjorde gemensamt den svenska kyrkoprovins. Varje europeisk kyrkoprovins styrdes av en ärkebiskop, vilken i sin tur lydde under påven i Rom.

VALDEMAR BIRGERSSON (1250-1275)
Valdemar Birgersson, född omkring 1238 eller 1239, död 26 december 1302 på Nyköpingshus, var kung av Sverige 1250–1275, son till Birger jarl och Ingeborg Eriksdotter av Sverige och gift 1260 med Sofia Eriksdotter av Danmark.

Biografi
Valdemar efterträdde sin morbror Erik Eriksson som kung 1250, alltså som minderårig, eftersom han härstammade från fyra mäktiga familjer. Valdemar kröntes till kung vid elva års ålder. Det skedde i Linköpings domkyrka år 1251.

De ratade tronpretendenterna Filip Knutsson och Knut Magnusson gjorde efter kungavalet uppror som ledare för folkungarna och samlade en blandad här av norrmän och tyska legoknektar. Upprorshären förlorade dock mot Valdemar och fadern Birger jarls armé i slaget vid Herrevadsbro i Västmanland. Upprorsmakarna liksom flera tyska soldater avrättades.

Under de första sexton åren var Valdemars far Birger jarl den faktiske regenten. Under dennes styre infördes de så kallade fridslagarna som reglerade hemfriden, kyrkofriden, tingsfriden och kvinnofriden. År 1260 gifte sig Valdemar sig med Sofia Eriksdotter av Danmark. År 1266, när Valdemar var omkring 26 år gammal, avled fadern Birger jarl. Valdemar fortsatte som kung till 1275.

Konflikt med bröderna
Valdemar verkar ha haft en arvstvist med brodern Erik. Erik fick stöd av stormannen Johan Filipsson, men Valdemar fängslade dem båda. Erik flydde och fick nu stöd av brodern Magnus (Ladulås). Detta ledde till ett uppror 1275. Erik och Magnus fick av den danske kungen Erik Klipping även danska knektar, och Valdemar förlorade mot dem i slaget vid Hova. Valdemar och Sofia flydde till Norge.

Valdemar avsätts
När Valdemar strax därefter återvände till Sverige för att ta upp kampen tillfångatogs han tillfälligt. Hans bror Magnus Ladulås tog makten och valdes till kung.

Genom att Magnus Ladulås inte betalat sin skuld till Erik Klipping gjorde Magnus år 1276 gemensam sak med Valdemar. Krig utbröt mellan Sverige och Danmark. Kung Magnus föredrog då att betala skulden och lämna staden Lödöse i pant. Även med Valdemar valde kungen förhandlingsvägen. År 1277 fick Valdemar hela Götaland som hertigdöme mot att han avsade sig kungavärdigheten och erkände Magnus som sin överherre.

Om Valdemar var inblandad i Folkungaupproret som nästan störtade Magnus från tronen är osäkert. Dock fråntogs Valdemar sina förläningar och avtvingades en förnyad tronavsägelse. Därefter kom han att vistas nio år i Danmark, där han under 1284–85 innehade Malmö.

Fängslas och dör i Nyköping
Av okänd anledning återvände Valdemar till Sverige. Brodern Magnus lät år 1288 sätta honom i fängelse på Nyköpingshus, officiellt på grund av att han var otillräknelig och hade väckt anstöt genom sitt lättsinniga leverne. Han dog 1302 på Nyköpingshus.

ELSIE DAHLBERG (1916-2005)
Elsie Margareta Dahlberg-Sundberg, född 8 december 1916 i S:t Johannes församling i Stockholm, död 27 januari 2005 i Österåker-Östra Ryds församling, var en svensk tecknare och skulptör.

Den tioåriga Elsie Dahlberg såg bild och form i allt, ville bli konstnär. Föräldrarna nekade henne att gå Tekniska skolan (nuvarande Konstfack), fast hon blivit antagen. Elsie Dahlberg sökte åter till Tekniska skolans kvällsskola 1937, samtidigt arbetade hon på Statistiska centralbyrån för att kunna bekosta utbildningen själv

Läraren Edvin Ollers lärde henne svärtans och linjens betydelse. När hon en dag besökte skulpturklassen, upptäckte hon att leran var hennes material. Hösten 1941 kom hon in på Konstakademien med Erik Grate som huvudlärare.

År 1951 flyttade familjen Sundberg till makens familjevilla på Lidingö. Genom dennes arbete på ABA i Bromma fick Elsie Dahlberg fria flygresor, vilket möjliggjorde studier i Köpenhamn, Paris, Nice och Rom. År 1952 fick hon arbetsstipendium till Axel Munthes San Michele på Capri, dit hon återvände även 1958.

Lidingövillan såldes 1970 och makarna flyttade till Österskär, där Elsie Dahlberg, med hjälp av brodern, lät bygga ett stort hus, halva huset blev en funktionell ateljé.

Arbets- och studieresor i Egypten, Mexiko samt New York blev en viktig del i Elsie Dahlbergs liv. Hon for i slutet av 1960-talet två gånger till Sovjetunionen med andra konstnärer i buss.

När dottern Helena flyttade till Gotland 1980 reste Elsie Dahlberg ofta runt på ön och tecknade inför nya riktningar och former.