JEAN JACQUES ROUSSEAUS BEKÄNNELSER senare delen andra volymen

i oförkortad översättning med upplysande och kompletterande noter samt ett antal porträtt och bilder utgivna av David Sprengel

Bonniers förlag 1917.

Kartonnerat band i mycket gott skick.

»Jag begynner ett företag, som aldrig ägt någon motsvarighet« - med dessa anspråksfulla ord börjar en av litteraturhistoriens viktigaste självbetraktelser. Den andra delen skildrar Rousseaus levnad från 1742 till 1765.

Den romantiska individualismens heliga urkund har den kallats: Jean-Jacques Rousseaus stora självbiografiska verk Bekännelser. Verket tillkom i olika etapper under fem år, från 1765 och framåt, och efter avbrott och omskrivningar kom det att omfatta tolv delar och skildra Rousseaus liv från barndomen fram till tiden för författandet.

David Sprengels översättning, som utgavs i fyra delar 1912-1922, är ett av nittonhundratalets storverk i den svenska översättningslitteraturen men har aldrig tryckts om i sin helhet.

Jean-Jacques Rousseau som föddes i Genève blev berömd både som filosof och som författare. Bland hans kända litterära verk återfinns brevromanen Julie eller Den nya Heloïse (1761), den idéhistoriskt fascinerande Émile eller Om uppfostran (1762) om pedagogik samt hans kanske mest lästa verk, självbiografinBekännelser (1781).
Hans kanske mest inflytelserika filosofiska verk var Essay om ursprunget och orsakerna till ojämlikheten mellan människorna som utkom 1755. I denna fanns Rousseaus politiska idéer framlagda.

För Rousseau var människan i naturtillståndet harmonisk, fri och frisk. Civilisationen däremot har fördärvat människan. Det är från denna ståndpunkt Rousseau ofta tillskrivits slagordet ”Tillbaka till naturen”. Detta citat återfinns emellertid inte ordagrant i dennes skrifter, fast återspeglar väl en del av hans tankar.
Rousseau delar upp människans historia i olika faser. Första fasen var ett oskuldstillstånd: människan är på fri fot där endast sporadiska kontakter med andra från rasen sker. Den andra fasen var ett första samhällstillstånd: människan bildar familjer och bygger enkla bon i form av hyddor. Detta var den lyckligaste perioden, men innehåller också fröet till fortsatt utveckling som leder till en mer komplex samvaro.
Vad som ofrånkomligt med tiden utvecklas ur det första samhällstillståndet är ett beroende människor emellan som gäller utbyte av tjänster och även upprättade känsloband. Nu förekommer också status som är hierarkiskt strukturerad bland människor.
Vidare följer en teknisk utveckling med jordbruk, vilket i sin tur leder till privategendom. Privategendom är för Rousseau en styggelse och en slags fälla för människorna som leder till en civilisation där naturtillståndet alltmer överges.
Flera tidigare filosofer – bland dessa kan nämnas Locke och Hobbes – antog en ståndpunkt där ett samhällsfördrag hade både positiva och negativa konsekvenser förenade då det trots sin onaturliga form gav skydd och trygghet åt människorna. Rousseau menar att samhället är en apparat som gynnar de rika och lurar de fattiga. Det är efter grundandet av ett samhälle som den moderna civilisationens orättvisor, förtryck, krig och sjukdomar uppstått.
Människan är i Rousseaus ögon är god, men förstörd av samhället. I Émile lägger han sedan fram sin metod i form av uppfostran som skulle bevara barnet god och okonstlad. Bland annat skulle barnet lära sig direkt av naturen och inte av en vuxen som pekade på kunskaper.

SE BILDER FÖR MER INFORMATION!