Sergel, Johan Tobias (1740-1814). Bildhuggare, målare. Av Leo Holmgren, 1980.

Stor medalj vars motiv modellerat av Leo Holmgren. Tillverkad av AB Sporrong. Utgiven av Sporrongs Samlarsällskap 1980.

Brons, 70 mm. Vikt 290 gram. Mycket bra skick!

JOHAN TOBIAS SERGEL (1740-1814)
Johan Tobias Sergel, före adlandet 1808 Sergell, född 28 augusti 1740 i Stockholm, död 26 februari 1814 i Stockholm, var en svensk bildhuggare, målare och tecknare. Han var stamfar till ätten Sergel, far till Gustaf Sergel och farfars far till Birger Sergel.

Biografi
Johan Tobias Sergel var son till det tyska konstnärsparet Christoffer Sergell och Elisabet Swyrner, vilka flyttat till Sverige året innan sonen föddes. Fadern var hovbrodör, liksom hans systrar, brodöserna Anna Sibylla Sergell (en annan namnversion är Anna Brita Sergell) och Maria Sofia Sergell.

Sergels talanger upptäcktes tidigt och han fick undervisning av Jean Eric Rehn och Jacques Adrien Masreliez. År 1757 började han som elev hos den från Frankrike inkallade Pierre Hubert L'Archevêque, som modellerade Gustav II Adolfs staty, Stockholm. Han assisterade också denne vid utförande av två statyer för kungliga slottet. En annan viktig händelse i hans tidiga utveckling var hans möte med gravören Per Floding, som introducerade honom i den nyantika stilen.

Studieresa till Frankrike och Italien
Vid nitton års ålder fick Sergel fast lön på Kungliga slottsbyggnadsstaten, och två år senare erhöll han Ritareakademiens stora guldmedalj. År 1767 kunde han genom ett reseunderstöd på 3 000 daler silvermynt göra en studieresa till Paris, Rom och Neapel. Under ett år fördjupade han sig i de antika konstverken, ett år under vilket han själv inte producerade någonting. Skulpturer med inspiration från hans utlandsvistelse är bland andra Vattennymfen (hans första självständiga verk), Vilande Faun och Den döende Otryades. Ludvig XV av Frankrike beställde av honom skulpturen Amor och Psyke, men kungen dog medan verket bara var halvfärdigt. Det köptes då i stället av Gustav III, som alltmer hade börjat intressera sig för den lovande konstnären.

Arbete i Stockholm
Efter tolv år utomlands kallades han till Sverige av Gustav III. Något motvilligt reste han till Stockholm – han hade just valts in som medlem i den franska konstakademien – och utnämndes till kunglig bildhuggare. Han hade också erbjudits av Katarina II att bosätta sig i Ryssland, men tackat nej till anbudet. Amor och Psyke skulpterades nu färdigt. År 1780 blev han professor vid Konstakademien och 1782 riddare av Vasaorden. Trots de stora framgångarna och många amorösa äventyr var Sergel ibland melankolisk och brottades stundom med självmordsplaner.

Privatliv
En avgörande förändring i hans liv inträffade när han 1783 träffade värdshusflickan Anna-Rella Hellström. Hon blev hans älskarinna, och deras kärleksmöten skildrade han i flera humoristiska och starkt erotiska teckningar, men också i innerliga skildringar av familjelivet. Efter en resa med Gustav III flyttade Sergel och Anna Rella in i en ateljévåning i sedermera Sergelhuset i kvarteret Beridarebanan söder om Hötorget i Stockholm. Anna Rella födde fyra barn, av vilka två överlevde. Tiden med henne och barnen var den lyckligaste tiden i hans liv. Åren blev inte så många: hon dog redan 1796. Under de sista arton åren av sitt liv blev han såväl hovintendent som adlad. Hans grav finns på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.

LEO HOLMGREN (1904-1989)
Léo Holmgren, född 1904 i Paris och död i Stockholm 1989, var skulptör, medaljkonstnär och myntgravör. Léo Holmgren var son till den svenske porträtt- och landskapsmålaren Wilhelm Holmgren och hans franska hustru Marie Jeanne Ferrand. 1914 flyttade familjen till Sverige. Holmgrens intresse för skulptur- och medaljkonst ledde honom först till studier vid Tekniska skolan mellan 1923 och 1924. Skolan hade under den perioden inriktningen åt den realistiska traditionen. Hans studier fortsatte därefter på Konsthögskolan mellan åren 1925 och 1930. Där han studerade för, bland andra, Carl Milles och Erik Lindberg.

Under studietiden gjorde han ett studieuppehåll 1927 för att tjänstgöra vid det franska myntverket, La Monnai, i Paris. Den kontakten skulle många år senare, på 1950-talet, ge honom tillfälle att formge ett förslag till nytt grekiskt 1000 drachmermynt. Det blev emellertid inte hans förslag utan ett annat som gick i produktion. År 1938 började han arbeta vid Kungl. Mynt- och justeringsverket och 1944 efterträdde han Erik Lindberg i tjänsten som chefsgravör. Under sin tid där formgav han bland annat flera jubileumsmynt och Gustaf VI Adolfs 5-kronorsmynt från 1972.

Efter pensioneringen 1974 fortsatte han sitt konstnärliga arbete bland annat för Sporrong. För dem utförde han belönings- och jubileumsmedaljer, den stora kungaserien 1976 och modellerna till Bernadotternas drottningar med mera.

Holmgrens medaljkonst karaktäriseras av en intim realism och en mjuk modellering med fin komposition som bottnade i den franska medaljimpressionismen. Han deltog i många utställningar både i Sverige och utomlands och vann flera priser. Beställarna av hans verk var såväl privatpersoner som föreningar, företag och statliga verk. Holmgren är representerad vid bland annat Kalmar Konstmuseum och Nationalmuseum, Stockholm.