Adolf Fredrik (1751-1771). Den tilltagande superiet under 1700-talet.

Kunglig medalj av Léo Holmgren, porträtterande Sveriges konung Adolf Fredrik och frihetstidens avigsidor med det tilltagande superiet under 1700-talet.

Av skulptör, medalgravör Léo Holmgren (1904-1989), signerad "Lh" på båda sidor. Brons, 40 mm. 42 gram. Mycket bra skick! [Referens: Saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer].

Åtsida: Kung Adolf Fredrik (Holstein-Gottorpska ätten).

Frånsida: Två av 1700-talets avigsidor, den tilltagande överbefolkningen och superiet. Den havande bondhustrun och hennes barn inväntar mannen, som körs hem berusad på en flakvagn från marknaden.

ADOLF FREDRIK (1751-1771)
Adolf Fredrik, född 14 maj 1710 på slottet Gottorp i Holstein-Gottorp (nuvarande Schleswig-Holstein) i Tyskland, död 12 feb 1771 på Stockholms slott, son till Kristian August (hertigen av Holstein-Gottorp. och furstbiskopen av Lübeck). Kung av Sverige 1751-1771. Gift med Lovisa Ulrika av Preussen 1744, fem barn varav blivande Gustav III och Karl XIII. Han hade även några utomäktenskapliga barn.

Adolf Fredriks betydelse i Sveriges historia blev ringa då riksdagen hade makten i Sverige under frihetstiden. Frihetstiden genomsyrades istället av åtskilliga partistrider mellan de nybildade riksdagspartierna "hattarna" och "mössorna".

Hattar och mössor
Under frihetstiden hade riksdagen makten i Sverige. Hattar och mössor var en benämning på Sveriges två första riksdagspartier som uppkom under 1700-talet. De båda partierna företrädde, lite förenklat uttryckt, olika samhällsgrupper. Hattarna var främst adelns parti, medan mössorna i första hand representerade de lägre stånden.

Hattpartiet hade en kritisk inställning till den försiktiga fredspolitik som fördes av riksdagens ledare Arvid Horn (landets verkliga regent), som styrde riksdagen under frihetstidens första skede fram till 1738. Hattpartiets medlemmar kallade Arvid Horn och hans anhängare för "mössor" (syftande på nattmössor) p.g.a den alltför sömniga utrikespolitiken.

Vid riksdagen 1738-1739 övertog hattarna makten, och förberedde ett revanchkrig mot Ryssland (efter det stora nordiska kriget). Krigsföretaget 1741-1743 resulterade i ett nederlag.

Adolf Fredrik utses under rysk påtryckning till Sveriges kronprins
Efter de svenska partistriderna och hattarnas misslyckade krig mot Ryssland, utsågs Adolf Fredrik under rysk påtryckning (i och med sitt släktskap med ryska kejsarinnan Elisabet) 1743 till svensk kronprins.

Adolf Fredrik anslöt sig till hattpartiet efter löften om att de skulle utöka den kungliga makten, men när hattarna segrat över mössorna vid 1746–1747 års riksdag ville de inte infria sina löften och hattarnas förbund med hovet bröts.

Adolf Fredrik tillträder som kung
Vid konung Fredrik I:s död 1751 tillträder Adolf Fredrik regeringen 25 mars 1751. Han återinförde furstehuset Oldenburg i Sverige och grundlade dess holstein-gottorpska gren som svensk kungaätt.

Häftiga strider uppstod angående gränserna för kungens personliga inflytande på regeringen. Konflikten ledde till att hovets anhängare genomförde ett illa planlagt revolutionsförsöket i juni 1756. Revolutionsförsöket slogs ner och föranledde istället ytterligare inskränkningar av kungens makt.

Då mösspartiet 1765 kom till makten visade det sig att även dessa var motståndare till hovets expansionsplaner. Hovet närmade sig då sina forna motståndarna, hattpartiet, och avtalade en gemensam plan störta mössorna och genomföra reformer i författningen. På riksdagen 1769 störtades mössregeringen, och en ny rådkammare, sammansatt av hattpartiets och hovet i förening, kom till makten.

Adolf Fredrik dör och Gustav III återinför det kungliga enväldet
Den politiska makten hade skiftat mellan de två partierna under frihetstidens gång. De politiska dispyterna mellan partierna i riksdagen var många, och ofta mycket hårda. Korruptionen var utbredd, likaså maktmissbruket bland politikerna.

När Adolf Fredrik drabbas av slaganfall och dör 12 feb 1771, kan hans son Gustav (III), i den kungliga och politiska turbulensen som råder, genomföra en oblodig statskupp 1772 och återinföra det kungliga enväldet i Sverige. Frihetstiden, då riksdagen haft makten i Sverige, fick därmed ett abrupt slut. Nu inleddes istället den s.k. gustavianska tiden, då makten återigen låg hos kungen Gustav III.

LÉO HOLMGREN (1904-1989)
Léo Holmgren, född 1904 i Paris, död i Stockholm 1989, var skulptör, medaljkonstnär och myntgravör. Léo Holmgren var son till den svenske porträtt- och landskapsmålaren Wilhelm Holmgren och hans franska hustru Marie Jeanne Ferrand. 1914 flyttade familjen till Sverige.

Holmgrens intresse för skulptur- och medaljkonst ledde honom först till studier vid Tekniska skolan 1923-1924. Studierna fortsatte därefter på Konsthögskolan 1925-1930 där han studerade för bland andra, Carl Milles och Erik Lindberg.

Under studietiden gjorde han ett studieuppehåll 1927 för att tjänstgöra vid det franska myntverket, La Monnai, i Paris. År 1938 började han arbeta vid Kungl. Mynt- och justeringsverket och 1944 efterträdde han Erik Lindberg i tjänsten som chefsgravör. Under sin tid där formgav han bland annat flera jubileumsmynt och Gustaf VI Adolfs 5-kronorsmynt från 1972. Efter pensioneringen 1974 fortsatte han sitt konstnärliga arbete bland annat för Sporrong. För dem utförde han belönings- och jubileumsmedaljer.