Gustav IV Adolf (1792-1809). Undervisningsreformen, första stegen mot Folkskolan.

Kunglig medalj av Léo Holmgren, porträtterande Sveriges konung Gustav IV Adolf och Undervisningsreformen under konungens regeringstid.

Modellerad av skulptör, medaljgravör Léo Holmgren (1904-1989), signerad "Lh" på både åt- och frånsida. Brons 40 mm. Vikt 44 gram. Mycket bra skick! [Referens: Saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer].

Åtsida: Kung Gustav IV Adolf (Holstein-Gottorpska ätten).

Frånsida: Lärare och elev som syftar på undervisningsreformen som utveclades under Gustav IV Adolfs regeringstid.

Tankarna om undervisning grundades på social tillhörighet, där även allmogens barn obligatoriskt skulle undervisas i elementa i allmänna skolor och den lägre medelklassens även läras bl a teknologi och matematik och de högre samhällsklassernas barn därutöver även en specialinriktad utbildning. Även för flickor skulle det finnas särskilda anstalter. Reformen var de inledande stegen mot en svensk kommande Folkskola.

GUSTAV IV ADOLF (1792-1809)
Gustav IV Adolf, född 1 nov 1778 på Stockholms slott, död 7 feb 1837 i Sankt Gallen, var kung av Sverige 1792–1809. Han var son till Gustav III och Sofia Magdalena. Gift 1797 med Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden, som 9 nov 1799 födde parets förste son Gustav (kronprins 1799-1809).

Fadern Gustav III mördas av en adlig sammansvärjning
Gustav III:s misslyckade krig mot Ryssland vid slutet av 1780-talet hotade att ruinera Sverige. Detta i kombination med att han utökat sin egen makt till total envåldshärskare på adelns bekostnad gjorde att hatet mot Gustav III tilltog. En sammansvärjning inom adeln bildades under vintern 1791-1792 och man sköt honom på en maskeradbal 16 mars 1792, varefter han avled i sviterna två veckor senare 29 mars 1792.

Gustav IV Adolf tar över regeringen
Tretton år gammal genomlevde Gustav Adolf mordet på sin far, ett trauma som satte djupa spår, tidvis kom han framöver att visa djup depression.

Motvilligt tog han över regeringen, med farbrodern, hertig Karl, som förmyndarregent. År 1796 blir Gustav IV Adolf myndig och tar själv över regeringen.

Politiken
Gustav IV Adolfs personliga avsky mot franska revolutionen och mot att Napoleon ville skära av Sveriges handelsförbindelser med Storbritannien (som Sverige var beroende av), gjorde att Sverige förklarade Frankrike krig, det s.k svensk-franska kriget 1805–1810. Kriget resulterade i förlust för Sverige.

Sveket mot Napoleopn ledde också till finska kriget 1808-1809 mot Ryssland (som stöddes av Napoleon) och förlusten av hela östra rikshalvan Finland (som nu kom att tillhöra Ryssland fram till dess självständigheten 1917).

Det var Gustav IV Adolfs utrikespolitik som kom att bli hans fall.

Gustav IV Adolf avsätts i en statskupp
Missnöjet med kungen hade vuxit under flera år och våren 1909 gick hans motståndare till handling. Ett uppror bröt ut i Värmland där Georg Adlersparre 7 mars 1809 tog befälet över norra armén, och i en statskupp redan 13 mars kunde tåga upp på slottet och arrestera kungen.

Gustav Adolf med familj sattes i husarrest på Gripsholms slott. Den 10 maj 1809 avsattes han av ständerna och han och hela hans familj, inkl. den tioårige kronprinsen, förklarades "vara den svenska kronan för all framtid förlustig".

Hertig Karl (Gustav Adolfs farbror, som tidigare lett förmyndarregeringen) tillträdde som konung Karl XIII efter Gustav Adolfs avsättning.

Gustav Adolf med familj landsförvisas
I slutet av 1809 utvisas familjen, och måste mot ett visst underhåll lova att aldrig någonsin beträda Sveriges jord igen.

Gustaf Adolf och Fredrika separerade år 1810. Fredrika bosatte sig med barnen på ett slott i närheten av Karlsruhe, medan Gustav Adolf bosatte sig i Basel, Schweiz.

Som frånskild svensk exkung förde han därefter ett kringflackande liv på kontinenten som "greven av Gottorp", och senare, överste Gustafsson. I oktober 1833 begav han sig till Weisses Rössli ("Vita hästen"), ett värdshus i St Gallen i Schweiz. Där dog han fyra år senare i ett slaganfall 7 feb 1837, ensam och utfattig.

LÉO HOLMGREN (1904-1989)
Léo Holmgren, född 1904 i Paris, död i Stockholm 1989, var skulptör, medaljkonstnär och myntgravör. Léo Holmgren var son till den svenske porträtt- och landskapsmålaren Wilhelm Holmgren och hans franska hustru Marie Jeanne Ferrand. 1914 flyttade familjen till Sverige.

Holmgrens intresse för skulptur- och medaljkonst ledde honom först till studier vid Tekniska skolan 1923-1924. Studierna fortsatte därefter på Konsthögskolan 1925-1930 där han studerade för bland andra, Carl Milles och Erik Lindberg.

Under studietiden gjorde han ett studieuppehåll 1927 för att tjänstgöra vid det franska myntverket, La Monnai, i Paris. År 1938 började han arbeta vid Kungl. Mynt- och justeringsverket och 1944 efterträdde han Erik Lindberg i tjänsten som chefsgravör. Under sin tid där formgav han bland annat flera jubileumsmynt och Gustaf VI Adolfs 5-kronorsmynt från 1972. Efter pensioneringen 1974 fortsatte han sitt konstnärliga arbete bland annat för Sporrong. För dem utförde han belönings- och jubileumsmedaljer.