Magnus Nilsson (1125-1130). Slaget vid Foteviken 4 juni år 1134.

Kunglig medalj över Sveriges konung Magnus Nilsson (1125-1130) och hur han stupar i danska inbördeskriget i Slaget vid skånska Foteviken 4 juni år 1134.

Brons, 40 mm. 44 gram. Graverad av Berndt Helleberg år 1976 (signerad "BH-76" på frånsidan. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Magnus Nilsson (Västgötska Stenkilsätten) med en dolk. Ett kors till höger.

Frånsida: Det blodiga Slaget vid Foteviken. Tre döda kroppar, på en ligger en krona syftande på de kungliga som stupade (därbland Magnus), på de övriga två syns kors och biskopskräklor, eftersom både biskopar och präster deltog i stort antal och många stupade.

MAGNUS NILSSON (1125-1130)
Magnus Nilsson, född omkring 1106–1107, död 4 juni 1134, var prins av Danmark och Svriges kung 1125-1130. Magnus Nilsson var son till danske kung Niels och hans svenskfödda drottning Margareta (dotter till kung Inge den äldre). Han gifte sig, troligen 1128, med Rikissa av Polen, dotter till hertig Boleslav III av Polen och Salomea av Berg. De hade sonen Knut, sedermera dansk kung.

Enligt Saxo Grammaticus valdes Magnus till kung av Sverige efter Inge den yngres död av götarna cirka 1125, men valet accepterades inte av svearna. De skall ha valt en egen kung, men denne skall ha dödats av götarna. Därefter skall Magnus ha accepterats som kung även av svearna- Men då Magnus Nilsson var fullt upptagen av inbördeskrig i Danmark (tillsammans med sin far, danske kung Niels) valdes istället Sverker den Äldre till Sveriges kung år 1130.

Den 4 juni 1134 stupade Magnus Nilsson i Slaget vid Foteviken i Skåne.

SLAGET VID FOTEVIKEN 4 JUNI 1134
Slaget vid Foteviken var ett slag som utkämpades vid Foteviken i sydvästra Skåne den 4 juni 1134 och var en avgörande kamp i ett långt danskt inbördeskrig. I slaget användes rytteri troligtvis för första gången i större skala i Norden.

Förspelet
Skåne var i början av 1100-talet en viktig del av det danska riket. Erik, med tillnamnet Ejegod (den Gode) blev kung 1095. År 1098 gav påven ett löfte om att att Norden skulle avstyckas från det tyska Hamburg-Bremens ärkestift och få bilda ett eget stift med Lund som kyrkligt centrum. År 1103 dog kung Erik på en pilgrimsresa till Jerusalem. Som ny kung valdes Erik Ejegods bror Niels. 1104 tog Niels emot påvens utsände kardinal Alberich i Lund och gjorde biskop Ascer ärkebiskop över hela Norden.

Inbördeskriget i Danmark
Kung Niels son Magnus kände snart sin maktställning hotad av den gamle kungens söner, speciellt Knut Lavard som var omtyckt härskare i Slesvigområdet. Magnus beslöt därför att mörda sin kusin i ett listigt arrangerat bakhåll den 7 januari 1131.

Vid kunskapen om mordet på sin halvbror tog Erik Emune till vapen och ett blodigt inbördeskrig började i Danmark. Erik fick skåningarna på sin sida, även ärkebiskop Ascer i Lund.

Påsken 1134 var Niels son Magnus hos tyske kejsaren i Halberstadt i Tyskland. Magnus trädde fram och hyllade kejsaren som sin herre och i gengäld mottog han ur kejsarens hand Danmarks krona.

Slaget
Kung Niels och hans son Magnus samlade den danska flottan för att segla över Öresund och återta Skåne och lägga beslag på den skånska krigsflottan. Denna fanns i den troliga krigshamnen i Foteviken. Alltså var det naturligt att invasionen skulle komma på denna plats. Här fanns också Skandinaviens största marknadsplats, Halör.

På morgonen den 4 juni 1134 landsteg kung Niels vid Foteviken. Den enda kuststräcka som landstigningen har kunnat ske på är från nuvarande Falsterbokanalen norrut till några hundra meter norr om Fotevikens Museum. Vattnet är nämligen långgrunt och hela kuststräckan upp till Malmö är belagd med stora stenar långt ut i vattnet. Endast på denna korta kustremsa är sandbotten stenfri vilket varit en förutsättning för en invasion.

Erik Emune hade emellertid inskaffat några hundra ryttare. Beväpnat rytteri utgjorde vid den tidpunkten en nyhet inom krigskonsten. Rytterianfall i stor skala hade tidigare knappast använts i Norden. Dessa ryttare tillsammans med skåningarna har haft en avgörande betydelse för Eriks seger vid Foteviken.

Under slaget stupade prins Magnus, biskop Peder från Roskilde och fyra biskopar från Jylland samt den landsflyktige biskop Henrik av Sigtuna (som troligtvis var med för att avsätta ärkebiskop Ascer i Lund). Efter slaget flydde kung Niels med resterna av sin flotta till Slesvig. Hans soldater varnade honom att stanna i staden då invånarna var vänligt stämda till den mördade Knut Lavard. Den 25 juni mördades kung Niels av stadens borgare. Erik Emune, segraren vid Foteviken, blev nu Danmarks kung.

BERNDT HELLEBERG (1920-2008)
Berndt Sigurd Helleberg, född 17 december 1920 i Härnösand, död 10 juni 2008 i Åkersberga, var en svensk skulptör, tecknare och medaljkonstnär.

Berndt Helleberg tog studentexamen i Härnösand 1940 och flyttade därefter till Stockholm för att utbilda sig i skulptur på Konstfackskolan för Robert Nilsson och Nils Sjögren. År 1949 avlade han avgångsexamen. Han arbetade under en period vid Pablo Picassos keramikateljéer i Vallauris, där också Fernand Léger befann sig. Berndt Helleberg hade då sin bostad och ateljé i bergsbyn Alba-La-Romanie ii Ardéche-området i Rhônedalen.

Sitt genombrott fick Berndt Helleberg 1950 i London vid den internationella skulpturtävlingen "Den okände politiske fången" på Tate Gallery. Han representerade Sverige bland 3 600 deltagare och erhöll ett fjärdepris. Han fick delat förstapris tillsammans med Siri Derkert i Stockholms stads pristävling om ny tunnelbanekonst 1961, vilket resulterade i hans gestaltning av tunnelbanestationen Hornstull i Stockholm 1964.

Medaljkonst
Berndt Helleberg har skulpterat ett flertal medaljer, bland annat "Havet ger - havet tar" för vilken han vann första pris i den internationella medaljfederationens (Fédération Internationale de la Médaille, FIDEM:s) tävling i medaljkonst 1955.

Åren 1978–1979 utfördes 40 medaljer föreställande lika många svenska författare. För uppgiften hade åtta skulptörer engagerats och de gjorde fem medaljer vardera av svenska författare från Heliga Birgitta till Gunnar Ekelöf. Berndt Helleberg utförde Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Vilhelm Ekelund, Sigfrid Siwertz och Hjalmar Bergman. Medaljerna tillverkades av Sporrong. De är utförda i brons, är präglade i 1 000 exemplar och har en diameter på 40 millimeter.

Berndt Helleberg blev även mycket uppskattad för de tio vikingakungarna i medaljserien "Sveriges regenter under 1000 år". Hans verk finns bland annat på Myntkabinettet i Stockholm, Institut Tessin i Paris och British Museum i London.