Karl Sverkersson (1161-1167). Konungen & Sveriges första ärkebiskop, Stefan år 1164.

Kunglig medalj över Sveriges konung Karl Sverkersson (1161-1167) och tillsättandet av Sveriges första ärkebiskop, munken Stefan år 1164.

Brons, 40 mm. 41 gram. Graverad av Erik Höglund 1976, signerad på båda sidor. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Karl Sverkersson (Sverkerska Ätten), krönt med krona. I händerna ett kors och en dolk.

Frånsida: Munken Stefan, som 5 augusti år 1164 invigdes till Sveriges förste ärkebiskop.

Bild 2: Karl Sverkerssons sigill.
Bild 3: Ärkebiskop Stefans sigill.

KARL SVERKERSSON (ca 1130-1167)
Karl Sverkersson, född 1130-talet, död 12 april 1167 på Visingsö, var en svensk kung. Han erkändes som kung i Östergötland senast 1158 och i hela Sverige från 1161. Han var son till Sverker den äldre och Ulvhild Håkansdotter (Thjottaätten) och gift 1163 med Kristina, dotter till den skånske stormannen Stig Hvitaled och Valdemar den stores syster Margareta.

Biografi
Karl Sverkersson var son till kung Sverker den äldre som mördades 1155 eller 1156 varefter Karl troligen omedelbart utropade sig själv till kung. Efter att han i slaget vid Örebro 1161 hade besegrat och dödat sin konkurrent om tronen, den danske prinsen Magnus Henriksson, fick han makten över hela riket och kallade sig sedan för svearnas och götarnas konung.

Under Karls regerande fick Sverige 1164 sin förste ärkebiskop, då Alvastramunken Stefan tillträdde ämbetet, enligt bevarade påvebrev. Detta var efter önskemål från kungen, Ulf jarl och de svenska biskoparna. Alvastra kloster hade grundats av kung Karls föräldrar men själv gynnade han också Vreta kloster och Nydala kloster med donationer.

Enligt ryska krönikor företog svenskarna ett misslyckat krigståg till Ryssland 1164. Det är möjligt att det utgick från Finland. På våren år 1167 överfölls och mördades Karl på Visingsö av Erik den heliges son Knut, som därefter övertog kungaämbetet. Karl begravdes i Alvastra kloster.

Karl Sverkerssons sigill visar kungen sittande på sin tron och är det äldsta svenska kungasigill som finns bevarat. Under hans regeringstid utfärdades också den äldsta bevarade i Sverige skrivna urkunden, utfärdad av ovannämnde ärkebiskop Stefan.

Namnet
Karl Sverkersson är den förste historiske svenske kungen med namnet Karl. Johannes Magnus kallar honom dock "Karl VII" i sin Historia de omnibus Gothorum Sveonomque regibus, eftersom det däri omnämns sex tidigare kungar med namnet Karl – samtliga fiktiva gestalter.

Giftermål och barn
Karl gifte sig 1163 med Kristina Stigsdotter Hvide. I äktenskapet fick de barnen Sverker den yngre och Kristina, som blev nunna.

ÄRKEBISKOP STEFAN (-1185)
Stefan av Alvastra, död 18 juli 1185,[1] var en svensk präst, cisterciensmunk och den förste ärkebiskopen av Uppsala stift, med biskopssäte i Gamla Uppsala, från 1164 och fram till sin död 1185. Han blev därmed kristna kyrkans i Sverige förste ärkebiskop.

Enligt traditionen skulle Stefan ha kommit från England. Han tillhörde den första generationen munkar i nyuppförda Alvastra kloster i Östergötland, tillhörande Cisterciensorden. Alvastra kloster grundades omkring 1143 av franska munkar från klostret Clairvaux i Frankrike.

Stefan utnämndes först till biskop i Uppsala stift. Han blev sedermera vald av övriga biskopar och även av kung Karl Sverkersson samt jarl Ulf att bli den förste ärkebiskopen av Uppsala stift. Han vigdes som sådan av den danske ärkebiskopen Eskil i augusti 1164 i Sankt Stefans katedral i Sens i Bourgogne, Frankrike, i påve Alexander III:s närvaro.

Till ärkebiskop Stefans minne instiftades 1990 Stefansmedaljen som förtjänsttecken inom Svenska kyrkan. Medaljen visar Stefans sigillbild i guld.

ERIK HÖGLUND (1932-1998)
Erik Sylvester Höglund, född 31 januari 1932 i Karlskrona, död 27 januari 1998 i Maria Magdalena församling i Stockholm, var en svensk skulptör, målare, grafiker och glaskonstnär.

Erik Höglund var son till revisorn Torsten Höglund och Jenny Jonsson samt yngre bror till skulptören och grafikern Tore Enar Höglund. Han studerade vid Konstfack i Stockholm, först dekorativt måleri för Fritz Sjöström, därefter skulptur för Robert Nilsson och slutligen grafik 1951–1952 för Harald Sallberg.

Han var, rekryterad av Erik Rosén, formgivare knuten till Boda glasbruk 1953–1973 och kom under denna tid att omvandla svensk konstglastillverkning genom att införa nya idéer om hur glasprodukter skulle se ut. Hans anslag vad gäller bland annat gravyrer, färger och jordnära, asymmetrisk formgivning blev framgångsrik på utländska marknader. Under tiden i Boda arbetade han också med furu, järnsmide och möbler. Han samarbetade senare också med andra glasbruk, till exempel Pukeberg, Lindshammar och Studioglas Strömbergshyttan.

År 1968 grundade han och glaskonstnären Monica Backström designföretaget Backström & Höglund Design AB, med formgivning av möbler, hushållsredskap och bruksföremål för offentlig miljö. Höglund var också medlem i Vet Hut AB, som bildades 1971 av tio av Boda glasbruks formgivare vid sidan om det ordinarie arbetet: Erik Höglund, Monica Backström, Ann Wolff, Göran Wärff, Bertil Vallien, Ulrica Hydman-Vallien, Per Arne Lundahl, Liselotte Jörgensdotter, Gunhild Sinnemark och Rolf Sinnemark.

Som skulptör utförde Erik Höglund ett stort antal offentliga utsmyckningar i olika material, inklusive tegel och betong. Han samarbetade då ofta med arkitekter som Jon Höjer på Höjer & Ljungqvist, Bengt Gate och Lars Ågren.