Magnus Henriksson (1160-1161) med sin dominerande moder Ingrid Ragvaldsdotter och drottning Brigida.

Kunglig medalj över Sveriges konung Magnus Henriksson (1160-1161) med sin dominerande moder Ingrid Ragvaldsdotter, och drottning Brigida.

Brons, 40 mm. 41 gram. Graverad år 1976 av Erik Höglund (1932-1998), signerad "E. Höglund 76" på åtsidan. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Magnus Henriksson (Sverkerska Ätten) och hans dominerande moder Ingrid Ragvaldsdotter.

Frånsida: Drottning Brigida och männen i hennes liv, hennes far Harald Gille och hennes två äkta män Magnus Henriksson och Birger Brosa (som hon äktade strax efter Henrikssons död).

MAGNUS HENRIKSSON (1160-1161)
Magnus Henriksson, tidigast omnämnd 1148, död 1161, var dansk furste och kung av Sverige 1160–61, son till den danske prinsen Henrik Skadelår (av Estridska ätten) och Ingrid Ragnvaldsdotter, barnbarn till den svenske kungen Inge den äldre (stenkilska ätten). Magnus gifte sig med sin styvsyster Birgitta (även kallad Brigida), som var utomäktenskaplig dotter till kung Harald Gille. Han tog makten 1160 genom att överfalla och döda Erik den Helige.

Enligt legenden ska Erik den Helige ha dödats den 18 maj 1160 i strid efter en mässa i Östra Aros, i nuvarande Uppsala. Enligt helgonlegenden hade Erik vägrat sätta sig i säkerhet, utan hört mässan till dess slut och därefter överfallits då han lämnade kyrkan. Hans huvud lär ha huggits av medan han låg på marken.

Han skall enligt Snorre Sturlasson haft sin bror Ragnvald Henriksson som jarl. Redan påföljande år 1161 blev han själv besegrad och dödad i slaget vid Örebro och efterträddes av motståndarsidans ledare Karl Sverkersson.

Magnus och Birgitta hade inga kända barn.

DROTTNING BRIGIDA
Birgitta Haraldsdotter (i Norge kallad Brigida Haraldsdatter), född efter 1130, död 1209, var en svensk drottning genom sitt äktenskap med kung Magnus Henriksson. Hon var frillodotter till kung Harald Gille av Norge.

Hennes mor är okänd, men det var troligen Tora Gudmundsdotter, med vilken Harald hade ett långvarigt förhållande och som också var mor till Sigurd Munn. Genom sitt äktenskap med Magnus Henriksson var hon svensk drottning 1160–1161. Efter hennes siste make, Birger Brosas död levde hon de sista åren av sitt liv i Riseberga kloster där hon även gravsattes.

Efter Magnus Henrikssons död 1161 äktade hon Birger Brosa.

ERIK HÖGLUND (1932-1998)
Erik Sylvester Höglund, född 31 januari 1932 i Karlskrona, död 27 januari 1998 i Maria Magdalena församling i Stockholm, var en svensk skulptör, målare, grafiker och glaskonstnär.

Erik Höglund var son till revisorn Torsten Höglund och Jenny Jonsson samt yngre bror till skulptören och grafikern Tore Enar Höglund. Han studerade vid Konstfack i Stockholm, först dekorativt måleri för Fritz Sjöström, därefter skulptur för Robert Nilsson och slutligen grafik 1951–1952 för Harald Sallberg.

Han var, rekryterad av Erik Rosén, formgivare knuten till Boda glasbruk 1953–1973 och kom under denna tid att omvandla svensk konstglastillverkning genom att införa nya idéer om hur glasprodukter skulle se ut. Hans anslag vad gäller bland annat gravyrer, färger och jordnära, asymmetrisk formgivning blev framgångsrik på utländska marknader. Under tiden i Boda arbetade han också med furu, järnsmide och möbler. Han samarbetade senare också med andra glasbruk, till exempel Pukeberg, Lindshammar och Studioglas Strömbergshyttan.

År 1968 grundade han och glaskonstnären Monica Backström designföretaget Backström & Höglund Design AB, med formgivning av möbler, hushållsredskap och bruksföremål för offentlig miljö. Höglund var också medlem i Vet Hut AB, som bildades 1971 av tio av Boda glasbruks formgivare vid sidan om det ordinarie arbetet: Erik Höglund, Monica Backström, Ann Wolff, Göran Wärff, Bertil Vallien, Ulrica Hydman-Vallien, Per Arne Lundahl, Liselotte Jörgensdotter, Gunhild Sinnemark och Rolf Sinnemark.

Som skulptör utförde Erik Höglund ett stort antal offentliga utsmyckningar i olika material, inklusive tegel och betong. Han samarbetade då ofta med arkitekter som Jon Höjer på Höjer & Ljungqvist, Bengt Gate och Lars Ågren.