Rajan slängde upp dörrana till palatsets enorma matsal med en öronbedövande smäll och stannade till i dörröppningen. De fryntliga skratten och engagerande konversationerna från långborden förbyttes snabbt i hyschande och tystnad när man upptäckte att rajan - den allsmäktige och gudabenådade hade kommit in i salen.
En svettpärla letade sig nerför Rajans blanka panna och ned ibland de veckade hakorna bland den sparsmakade skäggväxten då han ilsket lät blicken glida över den gapande församlingen. De otaliga sidenstycken somutgjorde landets vackraste klädesskrud och tillika härskarens traditionella utstyrsel var nu endast slarvigt träddda över huvudet, veckade på ett sätt som skulle få den kungliga hovbeklädaren att gråta av sorg. Med raska steg gled Rajan över det skinande mamorgolvet fram till högbordet där endast de högst ansedda inom hovet fick sitta. Nu hade viskningama tilltagit något, men kom återigen till ett abrupt slut då Rajan slängde upp handen och med ett knubbigt finger pekade mot Ei-haban, skattemästaren.
- Den gyllne fällen är borta, vrålade Rajan ursinnigt så att saliven stänkte ur munnen på honom.
En susning gick genom salen. Fällen var borta. Den sägenomspunna fällen som räddat människorna i Den Sista Striden, som skyddat krigsguden Ergaaz mot demonfursten Badz-Tams förbannadt svärd, som lyst upp himlavaluet och som gjorde sin bärare immun mot sjukdom såväl som mot tidens malande tand.
Ei-haban, som annars var en högt ansedd man fann sig nu stå ensam inför Rajans urede. Övriga vid bordet, hovmagikern Zar-Beelan, översteprästen Vychumai och Rajans personliga rådgivare Kolobo, visste likväl som de andra som stod Rajan nära när det var dags att dra sig undan. Ei-haban släppte silverbägaren han tidigare hållit i, förde samman handflatorna
och såg vördnadsfullt på Rajan.
- O allsmäktige och högst vördnadsvärde härskare, föremået saknades vid den senaste genomgången av den kungliga rustkammaren. Min allra fastaste ar övertygelser är att den heliga reliken varit försvunnen från palatset sedan årtionde och årtionde tillbaka.
Ei-haban bugade sig ännu djupare, men hans oljiga leende förbyttes i panikartad skräck då tio krigare ur det kungliga livgardet tågade in i salen. Ei-haban försökte få ur sig ett sista skrik, men vakternas svärd for genom luften innan den första stavelsen hunnit ur hans hals och han föll som en säck, död till golvet.Vakterna tog varsina två steg tillbaka då Rajan vände sig mot de övriga i salen där representanter från alla Idriniens adliga släkten fanns representerade vid varsitt bord.
Han höjde rösten och blickade ut över församlingen
- Högst vördade landsmän! Jag Rajan Teklanu-Idrini-Idri, den av gudarna utvalde och välsignade utfäster härmed till den som finner och återbördar den gyllne fällen till min skatthammare, en belöning som riket aldrig tidigare skådat. Var och en av släkterna skallsända sin äldste son i sökandet efter fällen. Den som finner den skall erhålla min enda dotter till sin gemål och för återstoden av sitt liv dela det överflöd och den beundran som bara tillstår Rajan av ldrinien.
Jag har talat!

Ikläd er rollen som representanter för de tolv idrinska adelssläkterna på jakten efter den gyllne fäillen. Storslagen och episk fantasy såväl som djupgående karaktärsspel med täta intriger utlovas.

Konventsäventyr från LinCon (2001)

Scenariot är sannolikt komplett, men frånsäger mig ändå skyldighet om något mot förmodan skulle fattas.