LÅNGSAMHETENS LOV + IKONEN I FICKAN

av Owe Wikström

Natur och kultur förlag 2001 och 2004.

Inbundna med skyddsomslag i gott skick, mindre bruksspår och riss på omslaget.

LÅNGSAMHETENS LOVVem hinner egentligen njuta av livet? Vad händer med den som alltid tvingar sig att vara effektiv eller nyttig? Varför pratar så många om sin längtan efter långsamhet – för att i nästa sekund jaga vidare genom livet? Kanske är en av orsakerna de svarta tankar som kan dyka upp i stillheten: existentiella frågor om tiden, Gud och döden. Långsamhetens lov fördjupar diskussionen om vår tids stress och utbrändhetsproblematik. Är det verkligen så att allt som görs snabbt och effektivt är av ondo? Det finns en långsamhet som är outhärdlig och trist; det finns en annan som föder eftertanke och reflektion. Owe Wikström resonerar om vår tids stora bristvaror: livsnjutningen och det djupa allvaret. Han reflekterar kring behovet av lättja och dröjande samtal, mystikens lockelse och människans rädsla för att påbörja resan till sitt eget inre. Ibland sammanfaller den inre och yttre resan. Owe Wikström berättar om resor till Budapest, Sankt Petersburg och Assissi vilka blev ett slags pilgrimsfärder. Långsamhetens lov manar till motstånd mot samtidens jäkt – så att livet inte blir som att åka genom Louvren på moped: Vad var det jag aldrig hann uppleva? Boken är lättsam och lärd, allvarlig och drastisk. Den läses med fördel på ett strosande sätt, förslagsvis på ett café eller i en skön fåtölj.
Ikonen i fickan - om yttre och inre resor

Ikonen i fickan är en samling essäer som diskuterar vårt behov av resor. Inledningsvis tar författaren upp den yttre resan Varför reser vi? Vad reser vi till och vad reser vi ifrån? Vi får ta del av både psykologiska och sociologiska rön kring resandet, men tonvikten ligger vid den filosofiska frågeställning som kanske egentligen bara kan ha ett definitivt svar: det vi aldrig kan resa ifrån är oss själva. Vi får följa med på författarens egen färd. Han gör nedslag som turist på Kanarieöarna, befinner sig i eftertankens och vänskapen Rom, möter skönhetens Paris och avslutar sin färd i reflektionens Venedig. Det blir både en yttre och en inre resa, med ikonens blick som ständigt resesällskap och följeslagare. Den inre resan är den andliga strävan som alltfler människor i dag känner en så stor längtan efter. Detta behov har funnits lika länge som mänskligheten och författaren låter oss möta en rad olika tänkare och inre resenärer från många olika tidsepoker: Cicero, Seneca, Proust och Dostojevskij för att nämna några. Den inre resans slutstation bjuder också på en diskussion kring mystikens väsen och vårt behov av det heliga. Det är en livsresa i tre stationer som skildras behovet av att stanna upp och göra en positionsbestämning, behovet av att söka tröst i skönheten samt mötet med andligheten i ikonens blick. Ikonen ger med sin på en gång högst konkreta blick och samtidigt andliga inre seende en gestaltning av alla resors yttersta mål insikt.

SE BILDER FÖR MER INFORMATION.